Hastigt, genomdränkt av svett vaknar jag upp… Min kropp skakar och jag fryser. En lättnad av slippa ur klorna på den kaotiska drömmen, sprider sig i min kropp. Lyckan är dock kort… Som en välriktad käftsmäll, kommer verkligheten ikapp, och jag inser att den är bra mycket värre än drömmen.
För ca 3 år sedan, började min resa på allvar. Under loppet av en veckas tid, förlorade jag min flickvän, min bästa vän och mitt barn. Smärtan var obeskrivlig…
Jag var med stormsteg på väg mot min egen undergång, men som en sista döds ryckning gjorde jag en överrenskommelse med mig själv. För att distansera mig mot all smärta som jag inte orkade hantera, lovade jag mig själv… Varje gång jag mår dåligt, ska jag sjunga!
Jag har spelat musik hela livet, men har aldrig fokuserat på nått eget material… Har inte tyckt att jag haft något att berätta. Detta förändrades över en natt, nu skriver jag låtar som direkt speglar mitt liv… varje ord jag förmedlar, är genomlevt och till 100% rakt igenom ärligt!
Eftersom mitt jobb innebär att jag långa perioder ligger ”ute” och arbetar på olika projekt, måste jag ständigt anpassa mina rutiner. Att sitta o gapa och spela på ett hotellrum, är mindre uppskattat. Därför har min tillflyktsort blivit min Skoda Felicia… Jag hittar ensliga platser i skog o mark, på industri områden, var som helst… Där jag får vara ifred.
//DAVID
Ibland kan det vara skönt att bara få sjunga ut sina känslor. Det gör inte enbart nytta i själen hos dig utan även hos oss som lyssnar! Varje mening, varje ord som du sjunger har ett budskap och det är det som berör oss som lyssnare. Sen spelar det ingen roll om du sitter i en skoda Felicia eller om du står på scen. Det betyder tusen gånger mer än någon typiskt poplåt på radion som man hört miljoner gånger!
SvaraRaderaTänk på det nästa gång du ska sjunga, då kanske du inte flyr undan fältet utan faktiskt sätter dig bland folk och sjunger en visa!
/Lobbytjejen!
Från min egen blogg:
SvaraRaderaMinns det som i går, Våra språng mot nya liv, bort från det som gjorde så ont.... Veckorna som jag bodde med dig där under taket har format mer än du tror, även om jag valde vägen rätt in i chaos och förvirring.... så var det hos dig, framför datorn, med dinna låtar som jag satte mitt mål: jag ska fan bli lycklig igen. Nu e jag verkligen en bit på vägen, vet inte om jag sagt det till dig någon gång, men tack David, vet allvarligt inte om jag levt om det inte vore för dig. tack!
"Jag kommer ihåg denna sången
Kanske för att jag var där…"
// Jonas