Karl-Bertil Johnssons hjälpaktion

Julklapps stöket har lagt sig, alla är mätta till bristningsgränsen. De vuxna sitter orubbliga i soffan framför tv:en och barnen springer lite övertrötta runt o leker med årets skörd av leksaker. En bekant sammetslen stämma letar sig ut i våra vardagsrum och sprider värme i det svenska folkhemmet... Arne Domnerus blåser återigen liv i ledmotivet till Karl-Bertil Johnssons julafton.

Så länge jag kan minnas, har denna julsaga... Impregnerat mig med solidaritet och idealism, och varje gång... I alla dessa år, har jag tänkt... Vad är det som skiljer mig från Karl-Bertil? Jag vill oxå ge till människor, som inte har haft samma tur och förutsättningar som mig... 

I förra veckan sökte jag med ljus o lykta på nätet efter hjälporganisationer. Detta resulterade i ett samtal till Magnus Helmner, projektansvarig för en flerårig tradition av hjälp till gagn för Stockholms hemlösa.

Först fick jag egentligen ett glädjande svar -Det är fullt, det är jätte många som vill hjälpa till. Det finns kanske hopp för mänskligheten trots allt! 

Han uppmanade mig dock att skriva en rad i ett mail, beskriva vem jag är och vad jag kan tänkas hjälpa till med. Varpå mitt följande svar blev, -Jag tänkte ta med min gitarr för att spela och sjunga. Då helt plötsligt lät hans ton mer angelägen. - Maila mig, det låter intressant!

Som utlovat, mailade jag honom en kort beskrivning om vem jag är och skrev att jag vill hjälpa till MED PRECIS VAD SOM HELST! Senare på kvällen svarade Magnus mig, - Jag vill att du kommer upp!

STOCKHOLM NÄSTA!

Jag anlände till Immanuelkyrkan lokaler strax innan 14:00. Jag välkomnades varmt av Magnus och hans medhjälpare. Tydligen så hade jag inte bara blivit volontär... Helt plötsligt satt jag i ett planeringsmöte för de som i sin tur skulle ha hand om volontärerna, det var i detta skedet, jag börja förstå vidden utav detta projekt. 

Dagen/kvällen bestod utav 3 pass...  middag, kaffe o godis och städpasset. Volontärerna körde i skift, de som anmält sig... tillhörde ett specifikt pass. Och efter de var klara med sina uppgifter, gick de hem. Och nya volontärer slöt an för att gå på nästkommande skift. Eftersom jag inte tillhörde någon grupp alls, körde jag alla 3 passen. 

Uppdrag 1:

Omkring 300-400 jultallrikar skulle färdigställas. Jag hamnade i köket, ägg skulle skalas... potatis kokas... köttbullar stekas upp. I 3-4h var det ett rasande tempo, febril verksamhet rådde på alla ”stationer”. Kökschefen Berra, som var gammal militär... styrde oss med järnhand genom detta organiserade kaos.

Uppdrag 2:

Frukt, kaffe, kakor o godis skulle ut... Alla volontärer gick runt och serverade och önskade alla gäster god jul. Efter att ha börjat min tjänstgöring i köket, fick jag först nu komma i direkt kontakt med våra gäster. Det var kul, men samtidigt jobbigt, iaf för en känslomässig person som mig. Det snurrade till ett tag i huvet av tankar, och tårar var nära att falla från min kind. Alla dessa människoöden, alla här har en story! Hur hade de hamnat här? 

Deras ögon lyste av glädje när man kom med frukt o andra godsaker. Många var väldigt sociala o pratade om sina liv, och vi volontärer lyssnade glatt och konverserade för fulla muggar. Det var väldigt kul!

Uppdrag 3:

Nu skulle allt återställas, rengöras och städas. När klockan var ca 22.30 slagen, så var vi så gott som färdiga. 

Efter att ha tassat runt hela dan, var jag nu rätt mör. Jag tackade Magnus o hans medhjälpare för att jag fått komma. De var mycket nöjda med mig och dagens insatser.

Där blev aldrig någon tid för nått musicerande, vilket spela mindre roll... Det var inte därför jag var här. 

Trött men med gott sinnelag, slår Stockholmsnattens kyla mig i ansiktet... Jag tar några djupa andetag... vinkar efter en taxi o försvinner anonymt i storstadens vimmel. 

Stillsamt betraktar jag stadens neonljus som passerar revy, medan kan tänker... 

DETTA VAR DEN BÄSTA JULAFTON JAG UPPLEVT!